© En annaN

Smärtsamma prioriteringar måste göras så här inför semestern. Jag tvingas nu strunta i dem jag egentligen vill hjälpa. Dom med mindre viktiga, men trevligare uppdrag. Jag tycker inte om det. Jag vässar armbågar som inte hjälper ett skit när jag trampar vatten. Tur det finns gott om livbojar. Men allt är inte pest. Oh nej. Jag tom visslade på vägen hem och ville väl egentligen stanna för ett glas rosé. Hade ingen att ringa bara. Det var kanske lika bra. Skatteåterbäringen ska jag spendera på något helt annat än vin och mat. Förresten så har jag frysen full av mammas mat + grillat lamm från Bosnien. Mig går det ingen nöd på.

Jag hör glada skratt från innergård. Jag vill också skratta. Jag får snällt vänta till fredag.