Föreningslivet - mitt liv

Hela mitt liv har kretsat kring olika medlemskap i föreningar. Jag tänkte berätta lite om det för er som vill lyssna och läsa. Och för att att jag kan sakna det livet. Jag vet inte vart det tog vägen.

Here we go!

Först ut var troligtvis Strands IK. Jag tror bestämt att jag föddes in i klubben. Där kom jag första gången i kontakt med Innebandy. Det var tidigt 80-tal och klubborna såg ut som hockeyklubbor. De var gula och blå. Det var också i Strands IK som jag tog mina första tennislektioner med Gunnar. Japp, byn hade egen tennisplan. Vi hade också en stjärna som slog Jocke Nyström i Knattekuppen. Jag och farfar hade som hobby att leta bollar utanför banan, som ju faktiskt låg mitt i skogen.



Parallellt med medlemskapet i Strands IK gick jag i Mulleskolan. Vi promenerade stigar fram på Hemberget för att tillslut träffa på skräptant --henne var jag rädd för--eller gulliga Mulle. Vi lärde oss tycka om och ta hand om skogen. Fast bäst var alltid fikat. I sin lilla rygga bar man saft och nåt att tugga på. Och vintertid var det Skridskoskola.



Efter Mulle var det dags för 4H. Det var läger hit och dit, oftast i Åmsele, och vi drev egna företag. Företagen granskades och betygsattes av Punkarn. Det busades också en hel del hemma hos Åströms. Experiment, pyssel och bakning.



Efter blomstrande klöver och alla äventyr jag upplevde där blev jag Scout. Djungelpatrullen vig i lianen. Hajker och grejer. Minns Silver Pilen, läger i Österrike och en massa bus. Vilse i skogen med Öhman, sova i snöbevack, bära kniv etc.



Okej, jag lämnade inte sporten. Jag spelade fotboll såklart. Strands IK hade inget forbollslag, så detta gjorde jag i Spölands IF. Det blev en del cuper och de jag minns bäst var den i Karlstad och de på Nydala Kamping. Sedan hade Vännäs en alldeles egen fotbollsskola, sponsrad av Stinsen.



När jag blev vuxen, eller när jag tyckte att jag var vuxen, lämnades alla dessa fina föreningar. Jag hade inte tid med sånt och man tyckte ju då att det var något barnsligt. Men i gymnasiet vaknade jag till. Jag engagerade mig i Rödakorset. Japp, jag blev Första Hjälpare. Det gick så långt att jag blev uppdragsledare och tävlade i SM och VM (eller var det EM). Jag minns i alla fall en fantastisk resa till Ungern. Som första hjälapare jobbade man i skidbacke och på konserter och på diverse evanemang. Det plåstrades om många sår om jag säger så.




Jag kan sakna föreningslivet. Ge mig en förening att vara med i. Kanske skulle det göra mig harmonisk och lycklig. Eller ska jag starta en egen? Lite som att driva ett eget företag. Och det lärde jag mig ju i 4H.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Oj, visste inte att du var en sån föreningsmänniska! Kul, det är ju jag med fast inte i så många idrottsliga organisationer förstås...mer trädgård och byaförening och inte att förglömma min arbetsgivare www.civil.se./Kram Kina. PS. Bomstugan i höst? DS

2009-06-23 @ 18:37:48
Postat av: Blingbling

Bomstugan i höst = SJÄLVKLART!! =D

Det här med föreningar verkar vara en norrlandsgrej. I like it. Man blev ju fostrad där.

2009-06-23 @ 20:32:13
URL: http://blingbling.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: