Till min ängslan skriver jag med undran
Kan igen ta mig i sin famn och säga; det blir bra, det blir bra. Försöker intala mig själv, men får kefft käftsmällar av tysta ekon. De dyker upp från igenstans. Troligtvis från skitig asfalt. Vad sa du? Jaså, ingenting! Ingenting sa du?
Efterlyses: en röst som ger mig mod och lite tröst.
Efterlyses: en röst som ger mig mod och lite tröst.
Mod....och tröst....så gott jag kan. Kram