Terapi

Idag har jag träffat mina fina tjejer. Smilegull och Calanthe. De förstår. Vi sitter där på ett café och snackar strålbehandling, cellgifter, pic line, illamåande, mediciner och smärtor. Lika naturligt som paret vid bordet brevid pratar vegmat och Sydafrikanska viner. Vi tre delar samma erfarenheter med små små skillnader i marginalen. Jag fick ingen pic line, för de misslyckades så totalt då mina kärl krampade. Jag tappade inte håret, men istället alla mina röda blodkroppar. Herregud, det blev ett gäng blodpåsar till Blingen.

Calanthe ska åka en helg till Brännö för att träffa andra unga människor som drabbats av cancer. Jaaa, tänkte jag. Det vill jag också. Sedan slog det mig. Gud, jag är ju inte ung längre. Jag fyller snart 35. Däremot kanske det finns andra seminarium för just mig. För cancern måste ut.

Jag har insett nu. De går inte att sudda ut ett helvetesår ur sitt liv. Detta är något jag måste leva med och då får jag se till att göra det så bekvämt som möjligt. Att va sambo med cancer är inget man skojar bort med ett litet leende. Det får vara slut på det nu.


Kommentarer
Postat av: Lina

jag tror du gör rätt som tar tag i det. Kram

2008-11-05 @ 08:53:51
URL: http://litenfro.blogg.se/
Postat av: Hanna

Do it! Det låter som en bra plan.

2008-11-05 @ 09:37:27
URL: http://hannasplats.blogg.se/
Postat av: Enmamma

Sätt igång bara! Go for it! Och du, ung är man väl ändå så länge man känner sig ung! ;)

2008-11-05 @ 10:23:31
URL: http://www.enmammasdagbok.com/blogg
Postat av: Therrorese

Ja, det är så sant. Det är mycket som vi bär runt på som borde ut. Du är modig som tar tag i ditt spöke!

2008-11-05 @ 18:29:05
URL: http://therrorese.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: