Om ett möte
Märkligt. Jag har träffat en av mina största idoler. Och jag som trodde han va dö. Här kommer min historia som utspelar sig i historien.
Långt ner i den mörkaste gruvan, eller okej en källare på Kungsholmen (jag gillar att överdriva), finns en kulturskatt. Där ligger glasplåtar från 1800-talet och framåt tagna av idag uråldriga, ja dom e döda, kända och okända fotografer. Och dessa bilder från Dagens Nyheter har en grupp hjältar nu grävt fram. Det är sant. Du kan se dem. De finns på Kulturhuset fram till 23 aug. Det var där ja va i afton, sippandes på vitt vin, trollbunden av fotografins historia. Och när jag står där vid ljusbordet för att insupa atmosfär bara händer det. Det liksom blixtrar överallt. En pressfotograf fotar mig. Jag ser ut som fågelholken på björken vid min stuga. Varför fotar ni mig? Jag tittar på en gammal man brevid min sida där vid ljusbordet. Han har vitt hår och allt för stor kavaj. Han ler. Ler mot kameran som blixtrar. Då går det upp ett ljus. Det är han de fotar. Och där har jag stått, i ca 5 minuter, brevid min idol som jag trodde va dö. Han är inte död. Han lever och han finns på riktigt.
Det har varit en häftig afton.
Se utställningen - Pressfotografins barndom. Jag har gort det. Och en av mina största idoler. Han heter Lennart Nilsson.
Långt ner i den mörkaste gruvan, eller okej en källare på Kungsholmen (jag gillar att överdriva), finns en kulturskatt. Där ligger glasplåtar från 1800-talet och framåt tagna av idag uråldriga, ja dom e döda, kända och okända fotografer. Och dessa bilder från Dagens Nyheter har en grupp hjältar nu grävt fram. Det är sant. Du kan se dem. De finns på Kulturhuset fram till 23 aug. Det var där ja va i afton, sippandes på vitt vin, trollbunden av fotografins historia. Och när jag står där vid ljusbordet för att insupa atmosfär bara händer det. Det liksom blixtrar överallt. En pressfotograf fotar mig. Jag ser ut som fågelholken på björken vid min stuga. Varför fotar ni mig? Jag tittar på en gammal man brevid min sida där vid ljusbordet. Han har vitt hår och allt för stor kavaj. Han ler. Ler mot kameran som blixtrar. Då går det upp ett ljus. Det är han de fotar. Och där har jag stått, i ca 5 minuter, brevid min idol som jag trodde va dö. Han är inte död. Han lever och han finns på riktigt.
Det har varit en häftig afton.
Se utställningen - Pressfotografins barndom. Jag har gort det. Och en av mina största idoler. Han heter Lennart Nilsson.
Cooolt!
URL: http://missesters.blogg.se/