© En annaN

Idag har jag tagit långlunch och strosat omkring på Kungsholmen. Man får det när man har haft ett tufft möte med extern part i tre timmar. Denna gång var det i alla fall inte i en hotellobby med ett gäng gubbar. Det var på mitt kontor med en jäkligt smart ung kille. Smart eftersom han gör som jag säger heheh. Självklart, jag e ju kund. Men han ifrågasätter alltid vilket ju bara är skoj. Vi utmanar varandra och slutprodukten kommer att bli lysande. Var var jag nu. Jo, strosandet ja. Jag var så där vardagssnygg som bara jag kan va. Nya glarrer och ny ipod nano gjorde mina steg extra lätta. Och solen då förstås. En gång när jag tog en sån här härlig lunch lade jag mig på en gräsplätt vid Norrmälarstrand. Vad tror ni hände. Jo, Blingbling somnade. Vaknade två timmar senare. Sånt som händer, men som kan ge en extra hjärtklappning just för stunden. Varför ligger jag här? Hur länge har jag sovit? Fuck! Hur många möten har jag missat?

På dagens promenad gick jag och filosoferade om livet. Gör det ofta efter det jag gått och går igenom. För ett år sedan tänkte jag mest på döden, idag är det helt annorlunda. Appropå döden. Jag är inte rädd för att dö. Jag är bara rädd för hur de som jag lämnar efter sig ska ta det. Men den rädslan känner nog alla.