© En annaN

Kanske är jag 12-13 år. Jag har i alla fall köpt nya armringar i plast. I olika färger. Jag köpte dem av en tant i ett av marknadsstånden på Vännäsdagarna. Dom är jävligt coola och jag känner mig snygg. Det är fredagskväll och vi ska se Snowstorm uppträda. 

På väg till Scenen stannar jag till vid tivolit. Det är något där i en glaskub som jag vill åt. Men det måste fiskas upp med hjälp av en gripklo. Och för det behövs mynt, vilket jag iof har. Det är trångt. I vägen står två packade grabbar i 16 årsåldern. Jag är livrädd för dem. Måste erkänna det. Inte att de ska sno mina pengar eller så, men att de ska jävlas med mig. Killarna stinker av alkohol och stimorol. Men jag ska fram. Jag vill göra ett försök. Vad kan de göra? Slå ner mig där på fläcken utanför entrén till Vegaskolan. Skulle inte tro det. När jag står där och fipplar med mynten till maskinen mejas jag nästan ner av en av dem. Den andra killen har jag precis bakom mig. Som hyenor runt sitt byte. Jaha, blir jag rånad trots allt?!

"Nåt speciellt du vill ha?" säger kille nr 1. Han är kaxig och cool och jag är mest osäker (okej, livrädd, men det vet ni vid det här laget).

"Den vill jag ha" svarar jag och pekar samtidigt som jag hastigt stoppar i mina mynt.

Jag har en chans på mig och jag står inför en publik som skrämmer skiten ur mig. Två knapptryck och ett grupptryck bort från mitt mål.

"Du fixar det aldrig" säger kille nr två och skakar maskinen för att sabotera.

Men vet ni, jag gjorde fan det. Jag fixade det. Och nåt mer hände den gången. Inte det att jag övervann rädslan för 16:åriga finniga teens i grupp, dom kommer jag alltid att vara skraj för, men... efter detta kom jag liksom till insikt.

Vad jag fiskade upp med den där gripklon? Det kommer jag aldrig att berätta. Så modig är jag inte. Det skulle förstöra min image hehe.