Hejsan svejsan Oscar – Farväl Falkenberg
Ååh, vad jag satt där i biosalongen och myste. Fick rysningar och minns. Precis så där var det ju, även fast jag nu inte växte upp i Falkenberg (utan på en betydligt mindre ort). Hur kan Jesper få något så enkelt att etsa sig fast så djupt? Det lilla blir till det stora. Varför gillar jag detta? Kanske för att jag är av den rätta generationen att faktiskt förstå och känna mig hemma med killarna i Falkenberg, oavsett mitt kön liksom.
Gaaah! Vilka färger, vilka kameravinklar, vilken filmmusik och framför allt… Vilka sköna killar. Allt i en perfekt kombination liksom. Som en påse smågodis. Efter filmens slut satt jag kvar och bara njöt av bildspelet.
Tack Melker för att du tog mig med på denna bio. Det blev en resa i tiden jag sent kommer att glömma. Och du, filmen är värd sin Oscar om jag får bestämma.
