Fucking cancer
Det är slående hur man kan förtränga saker. Bara sådär. Men ständigt påminns jag. Det dyker upp brev från Karolinska, cancer uppmärksammas i media och det hålls galor på TV. Jag kan inte gömma mig. Jag är en av alla dessa drabbade. En med förbannat otur och tur. Det är bara att acceptera. Och idag har verkligheten verkligen hunnit ikapp mig. Jag kan inte sticka huvudet i sanden.
Kl 15.20 ska jag infinna mig på Radiumhemmet. Mitt andra hem under 2006. Där känner jag mig hemma fastän jag inte vill. Allt det där viktiga vet jag. Så som bästa genvägen till strålsalarna, vilken TV som har bästa bild, vilken sal som är mysigast av alla omysiga, var de gömmer allt godis, vilken syrra som fixar sätta nål på mig, vilka salar som har egen dusch, vilka toaletter man ska undvika, när kiosken stänger, hur man navigerar sig fram med cytostatika i droppstället, vilka sladdar som ska kopplas var, vilka läkare som har humor, vilka syrror man kan skvallra med etc, etc.
Well, jag gruvar inte för dagens besök. Jag gruvar mig över resultaten. Det är lika jävla jobbigt varje gång.
KRAM
URL: http://litenfro.blogg.se