© En annaN

Jag börjar faktiskt känna mig så pass varm i kläderna att jag vågar mig på ämnet. Efter en tio dejter har jag plöjt hela spektrat. Den metrosexuella alfahannen, den hångelfrigida buspojken, den  retrosexuelle slackern (för att nämna några exempel). Jag har stött på män som inte intresserat mig, men som varit intresserade och vise versa. Mest underhållande var ändå killen som gjorde slut innan vi träffats.

Det har varit en känslomässig bergochdalbana och jag har bränt ut mig alldeles. Därför har jag nu stängt ner mina sidor. Eller låt oss säga så här, jag har tagit en paus. Jag fixade inte den känslomässiga karusellen och det hårda nätdejtklimatet. Man ratar människor hit och dit utan att ens ge dem en ärlig chans. Det är läskigt.

Denna helg var det tänkt att jag skulle på två dejter. Fast båda männen lyser med sin frånvaro. Också det ett vanligt fenomen. På Mp och SD får man vara beredd på att bli behandlad lite hur som helst. Där är det inte illa kutym att bryta löften inte.  Men nä, nu är jag fan less. Nu går jag över till Micke och tittar på en rulle, alternativt masar mig iväg till Ugglan där polarna festar ikväll. Det är live man ska ragga och inte på nätet. Punkt slut!