Eftersom jag nästan lyckats skriva kommentarer på mina bloggvänners bloggar har jag nu tänkt ta mig an en svårare uppgift: att skriva ett inlägg själv – på min blogg. Jag ska innerligt försöka i en halvtimme för att sedan se ifall webblogg.se slukar hela skiten. ERROR! MISSING STRING! FUCK!
Vad gör jag om det inte fungerar idag heller?! Vad ska jag ta mig till? Det är ju så befriande att blogga. Eller är det ett gift? Ett beroende. På återseende!
OK, ang din fråga om distans. min pv älskar jag. vi har varit tillsammans i flera år. han har mer eller mindre bott här ett bra tag. MEN jag kommer från en kultur där det finns ett hårt tryck att jag ska helst hitta någon med samma bakgrund. det är dock inte obligat.vi har tjafsat lite smått, men om det handlar om våra känslor eller något annat (såsom det här kulturella) vet vi inte. Alltså kan distansen hjälpa till att sortera. Vi ska leva livet på olika håll men givetvis ses.under tiden jobbar jag a*hårt med mig själv...därav alla mina tips om samtalskontakter...det hjälper en sortera och förstå. och så puttar någon mig till det emotionella ställe jag helst flyr ifrån. Det är BRA!
Missing stirng, det kunde lika gärna vart Missing in action, så känns det. Jag var skitgrinig i går kväll, riktigt sur. Tur att jag var ensam...
Till Nollåttan: Sortera, det är bra. Det där med samtalskontakt ska jag med prova. Jag kollar upp det imorgon. Då ska jag till RH och träffa läkare.
Till Magnus: Jag var också grinig. Eller förbannad är nog rätta ordet.
Vi var nog alla frustrerade igår verkar det som...Tur att det funkar idag!
Det går lite bättre idag, men igår var en riktigt dålig bloggdag. Låt oss slippa sånt, jag behöver mitt gift...
Blingbling • Gammal nu! • Stockholm
puh....you're alive!!!!!!!1 yeahhh!
URL: http://www.nollattan.blogg.se